En av de värsta känslorna måste vara den av.. inte hopplöshet, men känslan av att bli tagen för given.
Jag tror att de flesta som har varit i förhållanden, om det så är vänskaps- eller partnerförhållande det handlar om, har känt den känslan. Efter ett tag falnar respekten och hövligheten och folk i ens närhet börjar bete sig som barnsliga as utan varken självdistans eller förmågan att lösa sina egna problem. Efter ett par år är personen någon helt annan, någon som har fastnat i bedrövelse och negativa tankar och klagar och klagar och klagar. Hela livet blir en grå sörja av problem och sorger. Så fort man träffar någon ny så verkar personen ifråga så otroligt ljus och ren, men efter ett tag bleknar glorian och fram träder den mörka skepnad som fanns under. Det är ingen trevlig upplevelse.
Och visst är vi lite så själva? När vi känner oss trygga, säkra, så blottar vi de som vi egentligen är. Det är lite synd bara att varenda en av oss visar sig vara en gnällkärring. Det är inte underligt att så många förhållanden spricker. Eller att folk kan vara så bittra efter bara ett par år med sin partner.

Jag vet att alla har funderingar om livet, åsikter om andra och så vidare.. men de som står oss närmast, det är ju dem man ska tynga minst. Man får inte kväva dem med sina personliga problem, då flyr de snart fältet. Det är så sorgligt att se och höra hur människor tycks ha fastnat och inte kan ta sig loss. De gnisslar tänder och vrider och vänder på sina problem, istället för att bryta upp och säga att det får vara nog. Det är sorgligt att se människor som har förvandlats till emotionella soptunnor och inte gör någonting åt det. Förtjänar vi inte bättre? Är vi inte fria människor?

Borde jag lära mig? Borde jag acceptera hur det är? Ska jag sluta upp med att sätta kärleken och vänskapen på en piedestal, och istället bryta ner dem i små, små bitar och enbart se dem som något biologiskt, något som man behöver för att överleva? Jag vet inte.
Det finns alltid vägar ut. Men frågan är om det finns bättre. Kanske är det så att vi allihop är äckliga negativa monster under vårt sockersöta skal.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Där är mitt kök! Golvet är underbart 80-tal och det finns inget kakel så långt ögat kan nå. Spisen är liten som en barnspis och jag har bara två spisplattor. But I lurves it! Jag vill se om jag kan få tag i svart mosaik och sätta över disk...

Jag har fått en lägenhet i Skåne! 44 kvm stor, med sovalkov.Hallen: Här hade jag tänkt sätta upp spottar och tavlor. En ljus matta på golvet.     Vardagsrum:Stor, mjuk soffa, golvlampa, stor golvkrukväxt, tavlor..     Badrum: Uhm.. har en s...

Jag kom in, jag kom in! Nu sitter jag och försöker ta på böcker från Blocket för att slippa betala fullpris. Dessutom gjorde jag en väldigt studentig sak idag: jag köpte en veckas mat för under 120 spänn!Såhär ser matlistan ut i veckan:Tisdag: Kikärt...

På måndag flyttar vi! Jag har redan börjat packa ihop småsaker, såsom påslakan och sådär. Just nu tvättar vi dessutom för fullt.På måndag så ska den nya lägenheten besiktigas, och förhoppningsvis får vi nycklarna när folket ska gå därifrån (eftersom ...

Så sitter jag här, fortfarande med sambons dator. För er som inte vet så kommer här en kort resumé: Förra veckan, i tisdags närmare bestämt, så köpte jag en nygammal dator på Blocket. Jag satte över pengarna på direkten och säljaren smsade nästa dag...