Dagens inlägg tillägnar jag den vackraste flickan på jorden. Vem det är, ja, förhoppningsvis kan hon räkna ut det själv, men för er andra tänker jag låta det vara osagt.

Hon, den flickan, har värmt mitt hjärta i flera år. Jag tror knappt att någon av oss kunde ens drömma om att vi skulle hålla kontakten tills nu. Eller hur nära våran vänskap skulle komma att bli. Det här inlägget kommer nog att bli en smula sentimentalt, antar jag. Kan det bli annat, när man lyssnar på The Cure? Nostalgin sipprar mellan sångraderna.

Nu när jag står inför mitt livs stora omställning kan jag inte låta bli att tänka på vad jag lämnar bakom mig. Kanske är det överdramatiskt. Kanske är jag en sådan person. Överdramatisk och jävlig. Hon uppskattar mig som den jag är. Och det, mina vänner, är genuin vänskap.

"The way you burst the clouds, it makes me want to try."

Den här flickan är och förblir den vackraste flickan på jorden. Hon förblir min upplevelseväninna och bästa vän.
Tänk så mycket vi har gått igenom. Visst har vi? Sådana saker som vi kan skratta åt nu i efterhand. Du lärde mig att man verkligen inte ska gå rätt ut i gatan när det är röd gubbe. Det var en nära döden-upplevelse, men det förstod vi antagligen inte då, eftersom du skrattade och jag högljutt förkunnade att jag aldrig någonsin skulle gå den vägen igen.
Du stod bakom alla mina beslut, om det så handlade om frisyrer, pajer på fyllan eller stora val i livet. Och framför allt så stöttade du mig i mina svåraste stunder. Du var den som kom hem till mig då jag var förtvivlad över att min pojkvän låg på sjukhus. Och du har sett det som ingen annan har sett. Du har sett mig, sårbar och liten, en annan skepnad än den jag visar utåt.

Tack vare dig har jag lyckats uppehålla en positiv inställning till livet. Det är alltid dig jag söker mig till när jag behöver diskutera igenom saker, och jag vet att vad jag än säger så skulle du ändå inte bli chockad. Du skulle lyssna på mig. Du är en av de få som faktiskt lyssnar.
Vad skulle jag göra utan dig? Och hur skulle jag någonsin kunna tacka dig för den lycka och de eviga minnen du har gett mig?

"It used to be so easy
I never even tried
Yeah, it used to be so easy...

But the last day of summer never felt so cold
The last day of summer never felt so old."


You filled me with the hope to wish impossible things.